Under allt för lång tid har begreppet ”helig dans” i Sverige kidnappats av en stil vi kallar
”Yene Mume-dantz”. Det är en form av rörelse som präglas av ett oändligt långsamt tempo,
märkliga ritualer och en sorts tillgjord andlighet. På bibeldans.se säger vi nej till det sega och ja till livet!
Vi behöver inte ”leka prästinnor” eller sitta i en ring och knacka stenar för att möta Gud.
Som en utbränd programmerare som hittat tillbaka till livet, vet jag att ett system behöver
energi för att fungera. En tro utan puls är som en kod full av buggar – den leder ingenstans.
Kontrasten: Ritualer vs. Verklighet
Vi ser en växande trend där man smyger in ”lustiga budskap” och New Age-influerade
energier i den kristna dansen. Hillsong och liknande rörelser må ha musiken, men budskapet
blir ofta suddigt. Vi söker oss istället till rötterna – den messianska kraften och den äkta
glädjen.
Varför ”Yene Mume-dantz” känns sekterisk:
● Exklusivitet: Man skapar egna ceremonier som ingen utanför cirkeln förstår.
● Fokus på jaget: Istället för att prisa Skaparen, hamnar fokus på den egna ”upplevelsen”
och de esoteriska verktygen (stenar, ljus, rökelse).
● Brist på glädje: Biblisk dans handlar om jubel, inte om att se ut som om man går i
sömnen.
Vår filosofi: Jesus Workout
Vi har bytt ut de trötta ritualerna mot en Jesus Workout. Det är fysiskt, det är svettigt och det är ärligt. Det är inte en lek – det är ett sätt att ära Gud med den kropp han har gett oss.
Från dopet i Qasr al-Yahud till vardagen i Sverige; dansen är vår bön i rörelse.